Fast jag aldrig lärde känna min morfar som mina systrar gjorde så saknar jag honom ändå lika mycket som de. Ibland kan jag känna en sorg för att jag inte fick lära känna honom. Jag hör alltid att han var så snäll och underbar. Jag kan bli ledsen för att han inte lever och kan se mig växa upp som mormor gör. Jag skulle vilja att han såg mig och blev stolt. Men vem vet, han kanske vakar över mig som en ängel? Han brukade alltid laga pannkakor och vissla samtidigt har jag hört och bara för det satte jag och mamma på spisen, börja steka pannkakor och visslade. 

 

Idag fyller min morfar 73 år. Eller skulle ha gjort det rättare sagt. Han dog för 12 år sen. Han dog den dagen jag börja på dagis :/

Älskar dig morfar, önskar att du inte hade behövt dö :(♥